Anna Kåver vill i en artikel i SvD uppmana till en mer sansad debatt där schablonskildringar av psykoterapiinriktningarna undviks och fördomar inte regerar i diskussionerna. Det är i den mer intensifierade debatten som följt efter Socialstyrelsens riktlinjer och rekomendationer kring behandlingen av lindrig till måttlig depression och ångest ska behandlas med KBT som det målats upp felaktiga missvisande schablonbilder av vad KBT är. Psykodynamisk har fått stå för den mer djuplodande psykoterapin där hela människan finns med och livsfrågor avhandlas för att på djupet komma till insikt och därefter lösning på sina problem och KBT en mer verkstadsinriktad med snabb och enkel lösning som inte går på djupet, det verkliga problemet. Det är den bilden som Anna finner djupt missvisande och hon skriver följande i artikeln.
Modern kbt rör sig mellan yta och djup, mellan intellektuell insikt, emotionell bearbetning och konkret beteendeförändring. Den ser oss individer som komplexa biologiska, sociala och kulturella varelser präglade av vår historia och påverkade av den nu rådande omgivningen. I dansen med den skapar vi vår identitet och upplevelse av sammanhang. Relationsmönster från barndomen och hela vägen genom livet, ses som centrala för hur vi formas. Det är på den arenan vi lär (eller inte lär) oss navigera våra liv.
Anna Kåver menar i artikeln även att trots att terapeuten har ett konkret här och nu-tänk betyder inte att helhetssynen och vikten av patientens självförståelse försvinner, att problematikens orsak kanske går att finna i människans bakgrund.
Djupet når vi via ytan. Den professionelle terapeuten i kbt rör sig på alla nivåer med empatisk blick för den unika människan i patienten.
Anna Kåver är leg psykolog, specialist i klinisk psykologi, leg psykoterapeut, handledare och författare till flera böcker. Hon har arbetat länge med DBT och djupt suicidala människor med komplicerad multipel problematik och varit en av pionjärerna och utvecklarna inom terapiformen i Sverige.
Läs gärna artikeln i sin helhet på SvD då den säger något viktigt och jag har ställt mig själv den frågan många gånger, vad är det som gör att debatten blivit så otroligt onyanserad och schablonartad med påhopp och rena rama felaktigheter i sina påståenden. Detta kan säkert sägas om båda läger men det verkar som om ett av lägren har mindre insyn i den andres metodik och teori.
